Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Redogörelse för telegrafstyrelsens verksamhet för radiostörningarnas bekämpande 1925—1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEGRAFSTYRELSENS
RADIOBYRÅ
191
Alltsedan rundradions början ha klagomål över störningar vid mottagningen
inkommit till telegrafstyrelsen. Till en början var det huvudsakligen återkopp-
lingsstörningarna, som tilldrogo sig största uppmärksamheten, och vilka redan
år 1925 nödgade telegrafstyrelsen att avdela en särskild tjänsteman (radiotele-
grafist) med uppgift att på ort och ställe undersöka anmälda störningsfall,
uppspåra och oskadliggöra störningskällan samt vid behov lämna instruktio-
ner om mottagareapparaternas rätta handhavande.
Återkopplingsstörningarna, som en tid voro ett verkligt plågoris — speciellt
på platser belägna på större avstånd från de dåvarande sändarestationerna -—
äro tack vare flera samverkande faktorer: större sändningseffekter, förbättra-
de mottagareapparater och upplysning numera till större del på retur. I och
med de nätanslutna radiomottagarnas genombrott blev emellertid en annan art
störningar alltmer talrik, nämligen sådana som härröra från starkströmsnätet.
Telegrafstyrelsens inspektionsverksamhet har därför ej kunnat inskränkas utan
har i och med det för varje år ökade antalet radiolyssnare i stället måst ut-
ökas. Under hösten 1927 utbildades ytterligare fem radiotelegrafister för
nämnda ändamål. Dessa sex tjänstemän ha från och med ingången av år 1928
varit placerade: tre i Stockholm, en i vardera Göteborg, Malmö och Sundsvall,
från vilka orter inspektionsresor företagas inom de distrikt, i vilka landet med
hänsyn till störningstjänsten indelats. Under år 1929 började inom Norrbot-
tens län anmälda störningsfall att behandlas av en för ändamålet instruerad
radiotelegrafist från Bodens radiostation.
Ovan nämnda organisation är i stort sett ännu gällande. Numera tjänstgöra
sju man i Stockholm samt insattes tidvis extra hjälp om 1 å 2 man, då för-
hållandena så påkallat och då det visat sig svårt att medhinna undersökningar-
na utan alltför stor tidsutdräkt.
För åren 1929—1933 föreligger statistik över antalet inkomna och behandla-
de störningsanmälningar, vilken återfinnes i bifogade tablåer. — Redan på ett
tidigt stadium visade det sig nödvändigt att uppdraga vissa gränser för stör-
ningsundersökningarnas omfattning, i det att företrädesvis endast klagomål
över störningar vid lyssning på de svenska rundradiostationerna upptagits till
behandling.
Förutom den upplysningsverksamhet, som utövas genom direkta hänvändel-
ser till vederbörande apparatägare vid besök av ovannämnda tjänstemän, har
en omfattande propaganda bedrivits av telegrafstyrelsen, såväl genom pressen
som på annat sätt. Sålunda infördes i oktober 1929 i hela svenska nyhetspres-
sen en annons, riktad mot den då svåraste störningskällan, de s. k. apparaterna
för »violetta strålar», vilkas ägare uppmanades att icke begagna de störande
apparaterna under svensk rundradiotid. — Sedan hösten 1929 har med de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
