Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Dessa nya åsikter angående verkställigheten av frihetsstraff vunno
inom kort praktisk tillämpning i vårt land. I motsats till vad i
de-flesta andra länder ägt rum gjorde man härvid början med de
anstalter, som voro avsedda för rannsakningsfångar och sådana straffångar,
som dömts för lindrigare brott. Vid 1840/1841 års riksdag äskade Kungl.
Maj:t anslag till de dåvarande länsfängelsernas ombyggnad och
förseende med celler, och ständerna beviljade också stora summor för detta
ändamål. Härmed gjordes början till upprättandet av de
cellfängelser, vilka sedan år efter år under mitten av förra århundradet uppstodo
i det ena efter det andra av de särskilda länen och ännu i stor
utsträckning — låt vara i mer eller mindre förändrat skick — finnas kvar
under namn av straffängelser och kronohäkten. Alldeles oberörda av
reformen förblevo ej heller de anstalter, i vilka de svårare frihetstraffen
verkställdes. Sålunda inrättades även i dem en del celler, vilka dock
tyckas hava blivit använda endast som mottagningsceller och för
disciplinära ändamål, varjämte åtskilligt gjordes för att avhjälpa den å
straffanstalterna rådande sysslolösheten.
Allt efter som länscellfängelserna fullbordades, vanns utrymme för
cellsystemets tillämpning i vidsträcktare mån än som enligt då gällande
lag kunde äga rum. Som en följd härav utkom kungl. förordningen den
21 december 1857 angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum. Enligt denna förordning skulle straffarbete på två år eller
kortare tid, där så kunde ske, avtjänas i cell. Då straffarbete på längre
tid än tre månader verkställdes i enrum, skulle från den del av ådömda
strafftiden, som översköte tre månader, en fjärdedel avdragas.
Straffarbete, som omfattade en tid av högst tre månader, skulle oavkortat
verkstiillas, utan avseende därpå att den dömde under tiden hölles i
enrum. Denna bestämmelse om avdrag i vissa fall vilade på den
uppfattningen, att för en fånge, som underkastades det tvång till arbete och de
inskränkningar av skilda slag, vilka gällde för strafifarbetsfångar, måste
straffets verkställighet i enrum, så framt straffet ej vore alltför kort,
innebära en skärpning av straffet, vilken lämpligen borde utjämnas
genom en motsvarande förkortning av strafftiden. För straffarbete på
längre tid än två år eller å livstid gjorde denna förordning ingen
användning av ensamhetsfängelset. Sådant straff fick, såsom förut, ifrån
början till slut avtjänas i gemensamhetsfängelse. Vad om straffarbete
sålunda stadgats skulle ock tillämpas, då någon blivit dömd till arbete å
fästning eller tukthus. Fängelse å fästning eller å tukthus utan arbete
ävensom enkelt fängelse med eller utan arbete skulle också, evad
straffet blivit omedelbart för brott eller såsom forvandlingsstraff i stället
för ådömda böter ålagt, på sådant sätt verkställas, att fången, såvitt så
kunde ske, skulle förvaras i särskilt rum, skild från andra fångar, dock
utan ritt till avdrag å strafftiden.
1857 års
verk-stdllighetsför-ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
