Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så tog understödet slut, och de reste till
Tyskland med dess koncentrationsläger, där man fick
mat gratis. Man slapp den ständiga, pinsamma
jakten efter brödstycket, och man kunde äntligen samla
tankarna och företa sig något ordentligt...
Men Manjetjka uthärdade inte det skämda draget
i barackerna och deras förnedrande fattigdom. Som ett
ljus brann hon ned... Det blev ingenting av
förhoppningarna, de kunde inte leva utan Ryssland, och de
gingo under... I sådana stunder tyckte han, att han
skulle resa tillbaka och bosätta sig i något hål i
Mesjtjovsk-Kalugaguvernementet, där hans regemente
en gång varit förlagt, hyra ett rum hos någon
gumma, börja arbeta som en häst: i kansliet, som
lärare, maskinist, och på kvällen helt och hållet
gå upp i tystnaden, i den ömma skymningen, som
förstulet smyger sig in i rummet, i kanariefågelns
kvitter i buren, i det avlägsna, ofarliga åskdundret,
som försvinner bakom skogen.
Från den stund, han fattat sitt beslut, hade
anfallen av människohat försvunnit — var och en
levde sitt liv på sitt eget sätt, var och en hade sina
egna lidanden.
Då han gick förbi Kusnetzov, vilken satt som en
gravsten vid ingången till baracken, tog han som civil
av sig skärmmössan och sade vänligt:
— God dag, Stepanovitj.
Men denne satt fortfarande orörlig.
Då gick han fram till honom och rörde bedjande
vid hans skuldra.
— Stepanovitj, om du har någon där borta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
