Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom det vidöppna fönstret flöt tystnaden, havet
och månen in i rummet. Bokryggarna i glasskåpet
övergötos av guld. En underbar röd ros slog ut i
en venetiansk vas på skrivbordet.
Den enögde Afanasij, hövdingen Silonis
botfärdige stallbroder och för närvarande museets
vaktmästare och dessutom Stavrakis köksa och tvätterska
och kammarjungfru på en gång, kom med
kvällsvarden på en bricka: vin i ett lerkrus, en brödkaka,
smör och färsk honung på ett vinblad. En
underbar kvällsvard, som inte ens en gammal grek skulle
avstått ifrån. Dessutom lämnade Afanasij några
brev, en stämplad fångst, som livets hav vräkt upp
på den gamla Adrian Stavrakis skrivbord.
Adrian Adrianovitj skruvade upp fotogenlampan
(»de» tala hela tiden om att elektrificera staden, men
det blir aldrig något av). Han åt utan brådska
och ögnade igenom korrespondensen. Månen och
lampan upplyste hans yviga hår och breda
skuldror. Breven erbjödo intet av särskilt intresse. Två,
tre voro från hans kolleger, museiföreståndare som
han själv. En ville byta ut en gammal
novgorodikon (han hade några stycken) mot en antik
gravurna, inte yngre än från 400-talet före Kristus. En
annan frågade, hur man konserverade
pergamentmanuskript. En tredje betvivlade äktheten av en
nyfunnen mariabild. Och allt i samma stil. Ett brev
var från undervisningskommissariatet; riktigare sagt
inte ett brev, utan ett officiellt meddelande, att
besökarna skulle ifylla ett frågeformulär (med
provbilaga). Adrian Adrianovitj log sarkastiskt, tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
