Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
placerade fräknar av olika storlek. Hon hade också samma
kastanjebruna lugg och samma strålande ögon, stora
som hos den bysantinska kejsarinnan.
— Goddag, farbror, sade den bleka, främmande,
kvinnan (inte Aglaja). Känner farbror inte igen mig?
Jag är Aglaja. Här är min lilla flicka. Hon är sex
år, och här är min pojke, han är elva månader. Han
har redan tre tänder.
Adrian Adrianovitj förde in gästerna i huset och
bjöd dem, sedan de tvättat resdammet av sig, med
tillhjälp av Afanasij, på den litet försenade middagen
i sitt hörnrum. Ungen med de tre tänderna sov |
en länstol, uttröttad av den långa resan. Adrian
Adrianovitj talade med Aglaja, men såg oavbrutet på
hennes lilla dotter, som liknade en ungdomlig
Teodora. Teodora teg, kämpande en hård strid med en
motsträvig kalvkotlett.
Barn äro alltid barn. De förändras inte det minsta,
antingen de kooperativa företagen blomstra genom
deras föräldrars omsorg eller om privathandeln
fortfarande lever sitt parasitliv. De tycka alltid lika
mycket om sagor och frukt, och dessa sagor och
frukter äro alltid desamma. Aglaja till exempel tyckte
bäst om apelsiner.
Adrian Adrianovitj tog en stor, gyllene boll ur
skålen och räckte den åt Aglajas lilla dotter.
— Jag tycker bättre om äpplen, svarade flickan
med hög röst.
Adrian Adrianovitj häpnade.
— Varför? Apelsiner smakar ju bättre.
— Men äpplet är hårdare, man kan gnaga på det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
