Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cering, ma... ma... marxism ... union och
sovjet. Men vad är Romulus för något?
— Maja! utropade Adrian Adrianovitj förtvivlad,
tycker du om sagor?
— Jo då, svarade Maja. Om pojken, som under
hungeråret reste till Tasjkent efter bröd.[1]
— Nej, det är en berättelse och mycket sorglig
för resten.
En vindstöt skakade huset. Utanför fönstret —
den mörka kvällen och havets brus, i rummet —
brasan. En underbar infattning för den pärla, som en
saga är, född i folkvishetens mussla.
— Hör på, Maja, jag skall berätta en saga för dig,
rättare sagt en myt. Sätt dig bara närmare, och ta i
alla fall min näsduk.
— Vad är en myt för något? frågade Maja genast.
— En myt är också en saga, men mycket gammal
och därför ännu vackrare.
Majas ögon blevo runda, de sögo sig fast vid
Adrian Adrianovitj. Och sagan började.
— För länge, länge sedan, sade Adrian
Adrianovitj, levde på jorden en flicka, som hette
Proserpina. Om vi någon gång reser till Paris, skall jag
visa Proserpina för dig, sådan konstnären Moreau
målat henne — med svarta lockar, mörklätt ansikte,
med en granat i handen och läppar, som påminna
om körsbär.
— Påminna?
— Avbryt mig inte. En gång hände det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
