Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, nej, bad Maja. Jag måste först veta, vad
det var för villkor, jag kan inte lägga mig annars.
— Bara fem minuter till, ropade Adrian
Adrianovitj, jag kommer själv in med henne — jag tittar
på klockan... Bara på det villkoret åtog hon sig
det, att varken fadern eller modern eller någon
släkting skulle få se på, när hon uppfostrade barnet,
eller komma med sina råd. Hon måste ha
fullkomligt fria händer. Så blev det också bestämt. Tiden
gick. Pojken kunde snart gå och var friskare,
vackrare och hurtigare än någon annan pojke i hela
landet. Han var aldrig sjuk och förkylde sig aldrig. Till
och med när han fick tänder, log han.
— Omöjligt, sade Maja bestämt.
— Jag försäkrar dig... Då sökte hans mor,
drottningen, ta reda på vilka medel Ceres använde, så att
pojken blev så stark...
— Genom sport, svarade Maja. Pappa säger...
— Tyst!... En gång sent på natten, då alla hade
gått och lagt sig, smög sig drottningen till
barnkammaren. Och vad tror du, hon fick se där?
— Vad då? Säg, vad var det?
— I barnkammaren brann en brasa. En kolhög
glödde precis som här. Ceres klädde av den lilla
pojken och betraktade noggrant hans lilla kropp. Det
nakna barnet, som var vitt som skum, stirrade på
elden, och lågorna avspeglades i hans mörka pupiller.
Ceres gick fram till brasan, sköt kolen åt sidan
och satte barnet i glöden som i en sandhög.
— Oj! utropade Maja sakta.
— Ja, pojken klappade i händerna av förtjusning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
