Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adrianovitj och försökte överrösta Remus. Vad gör
ni här? Nå!
De talade alla på en gång.
— Herre gud! halvsjöng Afanasij, jag gick längs
korridoren för att se om ytterdörren var stängd och
fick då, allsmäktige herre, syn på lilla fröken, som
släpade i väg med sin lilla bror. Ögonen brann på
henne... och rakt in i arbetsrummet. Jag sprang
efter henne, och vad såg jag — hon lade barnet i
elden, precis som ett vedträ. Allsmäktige herre!
— Jag sov redan, snyftade Aglaja. Då hörde jag
något frasa till. Jag öppnade ögonen — barnen
var borta. Jag sprang ut och såg Majas nattskjorta
lysa till. Jag hann just komma i samma ögonblick,
som hon kastade... Remus... i elden. Det var tur,
att elden brunnit ut. Bara askan var kvar. Armen,
min lilla pojkes arm gör ont. Aaaa, mitt lilla barn,
mitt rara, lilla barn. Din elaka flicka!...
— Lugna dig, lugna dig, Aglaja, avbröt Adrian
Adrianovitj. Inte så brysk. Ser du inte, att flickan
skälver i hela kroppen.
— Jag... jag... ville göra honom till en
osårbar hjälte, grät Maja, men modern, modern störde...
som den där gången.
Alla hade lagt sig. Till och med Remus, som
pudrats på armen, hade somnat. Gryningen snuddade
redan vid havet, stjärnorna bleknade för varje
ögonblick. Men Adrian Adrianovitj kunde inte somna.
Han satt vid bordet och skrev vid lampans osäkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
