Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vsevolod Ivanov: Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNET
75
strängare. Hans vanliga ansiktsuttryck försvann. Han
satt där gråhårig, vred och hemsk.
Vid pingsttiden kommenderades tre bönder,
Seliva-nov, förtroendemannen Afanasij Petrovitj och
Drevi-senin ut i stäppen för att söka betesmarker.
Sanden ångade i solen.
Från molnen blåste vinden, från jorden steg
värmen upp till den skälvande himlen, och människornas
och djurens kroppar voro sträva och tunga som
stenar.
Selivanov sade hest:
— Vilka betesmarker det fanns där! Och så kände
vi till dem alla.
Han talade om Irtisj.
De glesskäggiga ansiktena tego — som om solen
svett av håret liksom gräset på stäppen. Likt sår
av en metkrok lyste de hopknipna, röda ögonen.
Bara Afanasij Petrovitj svarade med dyster röst:
— Det är kanske också torka där.
Rösten lät gråtmild, men ögonen voro torra. Men
på den ’trötta och andfådda hästen under honom
svedo de stora ögonen som tårar.
Så redo bönderna ut på stäppen, den ene efter
den andre, längs de av vildgetterna upptrampade
stigarna...
Sanden knastrade sorgset under hovarna. Den
kvava, sandfyllda vinden klibbade girigt fast vid
skuldrorna, i håret. Värmen brände i kroppen, men
svetten kunde inte tränga fram. Mot kvällen, då de
redan lämnat skrevorna, sade Selivanov med handen
mot väster:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
