Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 101
och skrattade med henne — men ingenting mera.
Det kunde vara farligt. En av mina vänner hade
umgåtts med en sådan där, men övergav henne sedan.
Då gick hon genast till tjekan och angav honom
som motrevolutionär, så det var inte långt ifrån,
att han blev skjuten. Nej, med dessa flickor vågar
man inte leka kärlek. För resten träffade jag henne
inte så ofta, hon kom sällan hem före klockan tolv.
Så bjöd hon mig en dag på te igen.
— Kom in ett slag, sade hon, och ta gitarren med
er, så sjunger vi tillsammans! Jag har fått min
ranson i1 dag, så det finns lite att bjuda på.
Vem avstår från en sådan inbjudan?
Vi satt där och samtalade helt vänskapligt. Hon
serverade mig.
Plötsligt hördes en ringning.
— Är Maria Vasiljevna hemma?
Hon blev alldeles upprörd och sprang genast till
dörren.
— Jag är hemma. Var så god och stig på, hit in,
Vasilij Nikititj!
Hon rodnade djupt — ögonen glänste.
Jaså, tänkte jag.
En snobb i uniform och ridbyxor steg in. Viktig
och spänstig.
Jag förstod genast, att jag var överflödig. Jag
ville gå, men Maria Vasiljevna höll mig kvar.
— Sjung något, sade hon.
Jag hade ingen lust att sjunga för den där sprätten
i ridbyxorna. Brrr... vad det var avskyvärt. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
