Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 103
Jag hade en tanke, ett hopp... Varför ska man
inte ha lite roligt, när ett tillfälle yppar sig? Ja,g
såg, att flickan var mycket fri av sig —när hon fick
besök, lade jag mig vid väggen och lyssnade. Då
hör man ju allt förstås. Flickor, ja!...
Då Praskovja Spiridonovna träffade mig, himlade
hon sig alltid och skrattade ljudlöst men glatt.
— Er granne, vet ni, hon har åter besök. Har ni
hört? Och åter en ny herre... Där har ni dom —
det nya livets grundläggare.
— Ja, sade jag, det är inte alls bra.
Men för mig själv tänkte jag: »Ack, det goda går
en ur händerna.»
Det är så trist att vara ensam, alla möjliga
tankar snurrar då runt i ens huvud.
En kort tid därefter reste hon bort någonstans.
En hel vecka stod hennes rum tomt och låst, och jag
började leva lugnt igen. Praskovja Spiridonovna tittade
åter in till mig och drack te hos mig. Och viskade:
— Ramlar dom snart?
— Mycket snart, Praskovja Spiridonovna. Lugna
er bara. De ramlar snart, vänta bara. Snart flyter det
nog av mjölk och honung.
— Kanske inte precis det, men det blir nog lättare
att leva.
Så drömde hon och började till och med att tala
högre — hennes ansikte sken.
Plötsligt hördes en ringning. Någon klampade i
korridoren, och dörren öppnades i rummet bredvid.
— Hon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
