Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leonid Leonov: Handen i fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är fäderneslandets försvarare! Tre medaljer har jag
och ett tapperhetskors.
Aristarch svarade honom:
— Fäderneslandet ger vi fan i, men medaljerna
kan du sälja, om de är av silver, och dricka för vår
välgång!
Några gamla käringar trängde sig på oss. Vi
blev också av med dem på samma sätt. Vad kan
man ha för nöje av sådana gamla gummor.
Plötsligt kom två kvinnor fram till oss — det var säkert
judinnor. Modern hade en svag mustasch, men annars
inte illa. Och dottern — en svart, mycket behaglig
flicka, spänstig som en fjäder. Näsan var lite böjd.
Just då gick månen upp, så att jag kunde se dem
mycket bra. De hade ingenting särskilt med sig,
modern bar ett knyte och dottern ett sådant där
fodral.
— Låt oss fara med till nästa station, bad de
två kvinnorna och nämnde en stad.
Jag stod där och kliade mig på bröstet. Den yngre
tycktes fälla Aristarch i smaken.
— Kryp in, kryp in! sade han. Det luktar hästar
här hos oss, men vår salongsvagn far i stället utan
avbrott, och så är det varmt också.
Han öppnade dörren på vid gavel och släppte ut
hela värmen. Jag gick fram till honom:
— Varför bestämmer du saken så där på egen
hand? Det ska vi bestämma tillsammans!
Aristarch blinkade åt mig:
— Ni kommer nog att bli nöjda, bråka bara inte!
Och han drog själv upp kvinnorna i vagnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
