Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 VLADIMIR LIDIN
våren, sade Grisjka allvarligt, som de äldre bruka
tala, och från våren till skörden klarar vi oss nog
på något sätt.
Han var inte mätt än och såg på soppan.
— Nej, Grigorij, du får inte mer mat nu, det kan
gå illa, när man inte är van. Det kan vara den säkra
döden. Var kommer du från?
Grisjka svarade:
— Jag kommer långt ifrån. I varje stad stannar
jag en tid. Barn får alltid lite hjälp, och när det
kommer nya skaror, fortsätter jag. Nu ska vi till
Sysran, det är bestämt.
Skvorez såg på hans vita skorv, på hans lillgamla
gestalt och skakade på huvudet.
— Det är så underligt. Du talar som en
fullvuxen bonde, men är väl knappt mer än åtta år.
— Nio, svarade Grisjka.
Det låg en valps svårmod i hans åldriga ögon.
Skvorez såg på honom. Han kände ett starkt
medlidande med pojken och sade plötsligt, efter en
stunds betänkande, till honom:
— Vet du, vad jag tänker på, min lilla vän? Du
har ingenstans att ta vägen. Det kan dröja länge,
innan ni kommer fram dit, där ni får bröd, och det
är ovisst, om ni överhuvudtaget kommer fram. Du
kan hellre arbeta hos mig till våren. Du kan hjälpa
mig, du ska få tillräckligt med mat och kan till att
börja med gå med skorna till kunderna.
Grisjka funderade en stund och sade sedan som en
timmerman från Kostroma, då han tar tjänst hos
en arbetsgivare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
