Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄNNISKOSON
145
som ett skrynkligt äpple, och plötsligt sade han
med förtvivlad röst:
— Låt mig vara, farbror lilla, låt mig vara!
Han sade detta, föll stönande ihop och jämrade
sig. Skvorez försökte länge att slita honom loss
från marken och tryckte slutligen hans huvud mot
sin måge. Han tryckte honom intill sig, kysste det
skorviga huvudet och sade:
— Varför blev du ledsen, din lilla dumbom? Hur
är det fatt, mitt barn? Tror du, jag vill göra dig
något illa? Grigorij Semjonovitj, du är allt en för
brysk och oförståndig människa. Vad är du ledsen
för? Tala om det! Kom hem med mig, så ska vi
nog få det bra.
Grisjka ryckte till några gånger och höll på att
kvävas vid Skvorez’ måge. Han hade alldeles vätt
ner dennes skjorta med sina tårar, men slet till sist
bort det svullna ansiktet. Han teg länge, sade
slutligen dystert:
— Jag ska med de hungrande i dag. I dag sålde
jag dina stövlar på torget, i morgon kan jag stjäla
alla dina verktyg... låt mig hellre gå.
— Vänta bara, sade Skvorez, vänta bara, Grigorij
Semjonovitj, du ’kan tala uppriktigt med mig. Vad
behövde du sälja stövlarna för? Vad behöver du
mina verktyg till, säg? Maten klagar du inte på,
kläder... jag lovade ju dig att skaffa alla kläder, du
behöver, och dina bastskor har vi ju burit ut på
fältet. Svara bara, Grigorij Semjonovitj, svara
uppriktigt.
De sutto bredvid varandra. Grisjka såg åter åt
10. — Riwkin-Brick, 14 sovjetryska berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
