Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄSTARES TILLKOMST 169
Bönderna bommade igen sina stugor och gingo i två
skaror för att skaffa föda — den ena skaran
strövade tiggande i riktning mot Kiev, den andra drog
till Lugansk för att söka arbete. Några begåvo sig
till skogarna, till de igenvuxna hålvägarna, levde av
gräs, lera, bark och blevo förvildade. Bara de äldre
lämnade byn — barnen hade redan dött tidigare
eller sprungit bort för att tigga. De minsta hade
svultit ihjäl, då mödrarna inte kunde låta dem suga
sig mätta.
Det fanns en gumma, Ignatievna, som botade
spädbarn från hungern. Hon gav dem en svampkrydda,
blandad med sött gräsextrakt. Och barnet tystnade
med torrt skum på läpparna. Modern kysste det på
den åldrade, fårade pannan och viskade:
— Nu har han gudskelov slutat att pinas.
Ignatievna stod bredvid:
— Han har kommit till gud, den lilla stackarn,
han har det bättre än de levande. Nu lyssnar han i
paradiset på silvervindarna...
Modern såg leende på sitt barn, förvissad om att
det fått det bättre i sin sorgliga tillvaro.
— Ta min gamla kjol, Ignatievna, jag har inget
annat att ge dig. Tack ska du ha.
Ignatievna synade kjolen mot ljuset och sade:
— Gråt lite, Mitrevna, det brukas så! Din kjol
är allt bra utsliten. Du kan ge mig en duk till eller
ett strykjärn...
Zachar Pavlovitj stannade ensam kvar i byn —
han trivdes bra, när det var folktomt. Men han levde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
