Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄSTARES TILLKOMST 179
mekanism och slutade för alltid upp att intressera sig
för toner.
Där han nu gick, erinrade sig Zachar Pavlovitj
sitt förflutna liv och ångrade det inte. Många
tekniska alster och tillverkningar av olika slag hade
han lärt sig att förstå under de gångna åren,
och han skulle kunna göra om dem, om han bara
hade material och nödvändiga verktyg. Han gick
genom byn — för att träffa de okända maskinerna
och föremålen, som brummade bortom horisonten,
där den mäktiga himlen smälte samman med byns
orörliga fält.
På bygatorna luktade det bränt. Det var askan
på fälten, som inte krafsats upp av hönsen — de
voro uppätna. Stugorna voro fulla av barnlös tystnad.
Förvildade, onormalt stora, vaggande likt små träd,
väntade kardborrarna på ägarna — vid grindarna, på
stigarna och på alla förut så livliga och
nedtrampade platser, där tidigare inte ens gräset kunde
hålla sig kvar. Gärdsgårdarna grönskade också i
människornas frånvaro. De voro insnärjda i humle
och brännässlor, och några störar och rishögar lovade
att bli till en dunge, om människorna inte snart
återvände. Gårdsbrunnarna hade torkat ut. Ödlorna
kilade snabbt hit och dit, krypande över bjälkarna,
för att söka skydd mot den tryckande hettan och
för att föröka sig.
Zachar Pavlovitj förvånade sig mycket över en
underlig syn: på fälten hade säden dött för länge
sedan, men på stugornas halmtak mognade råg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
