Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGITATIONSVAGNEN 237
tvungen att utföra detta diplomatiska uppdrag, och
det finns människor, som frivilligt åtar sig de
tarvligaste rollerna. Man borde vara mycket tacksamma
mot dem, men man känner förakt i stället. Jag tror,
det är därför att en skugga av förnedring faller
på dem.
Kort och gott, vi var fångar, men ingen gjorde oss
något för när. Medan man förhörde oss, hade
soldaterna dragit fram den bildsköna sekreterarens
kropp. Han var den första, som dödats av en kula
— redan i sömnen.
Sedan började förhöret med kommissarien. För
resten kunde man inte kalla detta hån för ett förhör.
Blodet strömmade från hans ansikte, framtänderna
var utslagna — då han talade, spottade han blod.
På officerens frågor svarade han klart, kort, nästan
glatt. Hans närsynta ögon (pincenén hade slagits
sönder) stirrade så underligt och förstärkte intrycket
av den exaltation, jag nyss talaide om. Man såg, att
han på grund av sin närsynthet varken kunde
urskilja de närvarandes ansikten eller riktningen av
deras blickar. Han stirrade rakt framför sig på en
punkt, som bara han tycktes se.
— Spetsa honom! skrek soldaterna. Nog med prat!
Den magra mannen sträckte på sig, lyfte
händerna som en talare och utropade med klangfull röst:
— Kamrater, den timmen är nära, då ni kommer
att förstå, vad ni gör. Är det inte för er skull, för era
hustrur och barn, den röda armén kämpar? Tänk på,
vem ni kämpar för! Var är jorden, man lovat er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
