Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGITATIONSVAGNEN 239
medan de låtsades förstöra vagnen, stoppade de på
sig vår litteratur, var de än kunde. En gömde
broschyrerna i stövelskaftet, en annan innanför skjortan,
en tredje i ärmen eller mössan. Genom fönstret såg
jag deras febrila rörelser — de verkade
somnam-buliska. Jag måste tillstå, att också jag i smyg tog
vara på en kolnad träbit av vagnen — som minne.
Jag kommer att bevara den ända till min död.
Sex månader därefter var hela södern rensad från
de vita. Jag träffade tillfälligtvis en av de där
lurviga soldaterna — han var då redan rödgardist.
— Vi gick nästan alla över till röda armén, sade
han bland annat till mig. Den där litteraturen
liksom brände sig in i vår själ. Från den dagen började
vi tänka.
Det är just det, jag kallar verklig agitation. Lev i
tusen år och tusen till — något starkare kan ingen
på jorden fundera ut. Det finns inget, som är större
än offer.
Jag tror, det är en station här. Jag ska gå ut
och hämta lite tevatten.
Berättaren steg upp, tog en stor tekanna av
koppar och gick mot utgången. Kommunisten, som
slumrade i hörnet, öppnade plötsligt ögonen, rusade upp,
grep sin mössa och sprang efter honom. På
perrongen rörde han lätt vid skådespelarens skuldra.
Denne vände sig hastigt om men såg inte alls
förvånad ut.
— Vet ni vad, kamrat, sade kommunisten, er
berättelse var bra, fast det var en dold tendens i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
