Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Klasser och institutioner. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den så kallade storhetstiden, präglad både av rik fägring och känsla och
av en oförliknelig humor; ty skämtlynne besitter spanjoren i hög grad.
Detta kommer också till synes i de talrika ordspråk, som folket
äger, och det antagandet torde nog ej vara oriktigt, att spanjorens
benägenhet för att resonera över företeelser i livet och att i
ordspråkets gestalt giva erfarenheter och åskådningar en pregnant form
i väsentlig mån är att tillskriva orientalisk påverkan. Under lång
tid och till stort antal uppehöllo sig judar och araber på den
Pyreneiska halvön och utövade där inflytande på mångahanda sätt, och
nämnda folk utmärka sig ju just genom sin rikedom på ordspråk.
*
Vid det sjuttonde århundradets början angives Spaniens folkmängd
till något över ett tiotal millioner. Som hela Pyreneiska halvön vid
den tiden lydde under spanskt herradöme, torde i denna siffra
otvivelaktigt även medräknas portugiserna, till vilka spanjorerna för övrigt
alltid haft ett horn i sidan, som de hånfullt betraktat såsom ännu mera
högmodiga, skrytsamma och erotiskt anlagda än de själva och som
därför också sleto sig lösa så snart de kunde.
Av de stånd, i vilka nationen var delad, framstod adeln såsom
den socialt överlägsna. Politiskt hade visserligen högadeln blivit
kuvad av Ferdinand den katolske och blev det i ännu högre grad av Filip
II, men under det sextonde århundradet hade den dock gång efter
annan rest sitt huvud, och det sjuttonde århundradet blev de
förnäma kungagunstlingarnas tid. I spetsen för högadeln stodo
»granderna». År 1520 fastslogs dessa släkters antal till 25, men senare kommo
flera till, så att det på Filip III:s tid fanns 42, varav 26 hertigar, 1
furste, 9 markiser och 6 grevar. Av särskilda företrädesrättigheter
hade de förnämligast den att behålla huvudbonaden på i konungens
närvaro och att av honom skriftligen tituleras »kusin». Medlemmarna
av den övriga högadeln kallades »títulos» och fingo heta »konungens
släktingar».
Rikedom på gods och guld förekom allt fortfarande ofta inom
dessa samhällslager — så till exempel berättas om hertigen av Medina
Sidonia, att han år 1581 hade 130,000 dukater i årlig inkomst — om
ock deras ekonomiska övervikt fått en knäck bland annat genom de
livegnas frigivande och därigenom, att kronan återkrävde åtskilliga
av de intäkter, som den under sitt svaghetstillstånd måst överlåta åt
de höga herrarna. Det adliga ståndet hade nu allt mer och mer blivit
en hovadel med anställningar i de högsta ämbetena, framför allt
hov- och diplomatiska ämbeten, samt i militära överkommandon. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 6 23:41:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/spaniens/0012.html
