Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Klasser och institutioner. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot kungen riktades ej några anmärkningar. Och som den sol kungen
var för sitt rike, omgavs han av en talrik skara stjärnor, ett stort hov
av adliga personer, ett hov med prunkande ståt och med en etikett,
vars former förnämligast härrörde från det fjortonde århundradets
burgundiska hov.
Om än Filip II snarare var enkel i sitt personliga uppträdande an
motsatsen, åtminstone i vardagslag, och ehuruväl under hans tid
icke alla hovämbetena voro besatta, bestod dock hans hovstat —
enligt en rapport från det venetianska sändebudet Badoero — av icke
mindre än 1,500 personer. Häri äro dock uppenbarligen även
inräknade centraladministrationen, råden (med statsrådet i spetsen),
gardeskåren m. m. Man äger en detaljerad förteckning över den
hovstat han hade med sig i Nederländerna år 1559. Den upptager bl. a.
83 kammarherrar av en kategori som kallades gentilhombres de boca
(de framburo maten vid de tillfällen, då konungen spisade offentligt)
och 85 av en annan kategori, gentilhombres de casa, vilka likaledes
tillhörde kungens obligata följe, men hade en något lägre rang;
stallstaten med jaktpersonalen, pagerna, lakejerna,
rustkammarbetjä-ningen, kurirer, härolder, trumpetare, pukslagare o. s. v. räknade
inalles över 300 personer; en hovmålare hörde också till denna
avdelning. Vid festliga tillfällen uppträdde de förnämsta herrarna som
förskärare och munskänkar. Överkammarherren (se nedan) skulle
kläda av och på konungen och tillbringa nätterna i hans sovgemak;
överstallmästaren skulle hjälpa konungen upp på och ned från hästen
samt ikläda honom torneringsrustningen. I stallet fanns det
vanligen ett 80-tal hästar och lika många mulåsnor, i rustkammaren
bortåt 50 praktfulla harnesk och hovets tält, vilka uppgingo till ett
100-tal.
Under Filip III:s tid ökades till och med hovdignitärernas antal.
Den överhovmarskalk (mayordomo mayor), som hade till uppgift att leda
det hela, hade förut haft fyra hovmarskalkar till sin hjälp, men nu
fick han ytterligare åtta; dessutom fanns det en överkammarherre,
en överstallmästare, en överjägmästare och en storallrnoseutdelare
eller överhovkapellan. Drottningen hade sin egen stallstat samt 20 å 30
hovdamer ur den förnämsta adeln och över ett dussin duennor. Denna
fruntimmersflock styrdes av en »camarera mayor», så gott det sig göra
lät, ty det rådde (säger venetianaren Contarini) ständig osämja mellan
dessa många damer.
Dyrbart var det och ceremoniöst i högsta grad. Det enda
upplivande momentet voro pagerna; de nöpo varandra i benen vid de
högtidligaste tillfällen, snaskade i sig äpplen o. s. v., allt enligt en
resandes berättelse. När drottningen under en måltid önskade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
