Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefwulens Spökande i Spaniens Kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade glömt mig och talat
för högt. Med skrämsla uppreste hon
sig då hon blef oss warse. Korssade
sig, slog sig för sitt bröst, såg än en
gång på den heliga Jungfruns bild,
och gick ur kyrkan. Wid utgången
gick jag emot henne.
“Sköna flicka!“ sade jag, “ert
öde oroar mig mycket.“ ....
Hon upplyfte sina tårfulla ögon
mot Himlen. “Gode Gud!“ sade
hon, “också i din heliga fristad
påminna de mig om min olycka!“
Hon wille gå mig förbi.
“Ni kommer icke så hastigt borrt,“
sade jag, och böd henne wigwatten.
“Ni wäcker mitt deltagande för er
olycklige fars skuld, och ännu mera
genom er egen skönhet. Kan jag på
något wis i er olycka wara er“ ....
Hon betraktade mig från hufwud
till fötter. “Kan ni uppwäcka de
döda?“ frågade hon i en något
föraktlig ton.
“Nej det kan jag icke; men wäl
göra lefwande lyckliga.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
