Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefwulens Spökande i Spaniens Kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjerta. Jag bad med känslan af den
största andakt, min själ swäfwade mot
Himlen, och det war mig, som om jag
under detta ögonblick höjt mig från
jorden. Jag talade högt till Gud,
och tyckte att han swarade mig. På
en gång förnamm jag, att ett
öfwernaturligt sken upplyste det tysta
templet. Altaret strålade i en helig glans,
den heliga Jungfruns och den heliga
Brunos bilder syntes lefwande.
Mina ögon stodo spända på denna syn,
mina läppar rörde sig mekaniskt, mitt
hjerta klappade. Nu tycktes mig, att
de helige lemnade sina ställen. —
Maria fattade mig wid handen. “Se,
Louise!“ sade hon, “ditt öde.“ Jag
hörde gräfwas med spadar, och nära
inwid det ställe der jag bad, såg jag
fyra hwitklädde ynglingar, sådane som
Englar föreställes, gräfwa en graf från
hwilken ett klart sken uppgick.
“Snart skall du wara hos oss,“
ropade de till mig, och fortforo att
gräfwa.
När skall min sista timma slå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
