Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefwulens Spökande i Spaniens Kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkalla denna himmelska warelse till
lifwet, beständigt tyckte jag att hon
skulle återwända, öppna sina ljuft
smäktande sköna ögon mot mig,
omfatta mig med sina armar, smekande
trösta mig, som hon så ofta gjordt,
och säga: war lugn, det är ingen ting,
det är nu förbi. — Men hennes
ögon öppnade sig icke mer, förwisnade
lågo hennes sköna armar wid hennes
sidor, hennes läppar woro bleka —
hennes andedrägt borta! — Men allt
detta märkte jag icke, utan omfamnade
henne häftigt, tryckte henne till mitt
hjerta och swor att låta begrafwa mig
med henne, eller kalla henne till lifs
igen. Jag wet icke mera om mig sjelf.
Min wansinnighet hade tilltagit, och
min sanslöshet öfwergådt till en djup
dåning, och man hade fört mig som
död ur likrummet.
Då jag waknade war allt öde och
mörkt omkring mig, jag igenkände mitt
ensliga kabinett, dit man fört mig.
Wanligen såf jag i min älskade
Louises famn och hon kunde äfwenså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
