Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XIV. Studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var betjänten, som talade:
– Nå va’ tycks, sade denne herre och smackade
med tungan, är inte vinet förträffligt.
– Jo, det skall gudarna veta, svarade en
annan stämma, och den tredje inföll:
– Har han råd till så dyra saker, din Schnitler?
– Tja, svarade betjänten, min herre lever
faktiskt på sina skulder. Och han nekar sig sannerligen
min hatt – ingenting. Men, mina vänner,
om ett par veckor reser han bort – jag blir
ensam herre på täppan här, då skall det levas livet.
– Aha, tänkte Wolfgang, det tror jag vi
sätta p för, min gosse. Se där, telefonernas
ovärderliga nytta redan bevisad.
Efter att även hava åhört de bägge andra
ganymedernas högljudda jubel över den härliga
framtidsutsikt, som hans betjänts ord hade
framkallat, avstängde Wolfgang telefonen.
Han provade den sedermera på alla tänkbara
olika avstånd och alltid med gott resultat.
Och när tiden var inne, bjöd han sin kvinnliga
bundsförvant farväl, sade upp sin flotte betjänt,
packade ned sina Flammarion och andra populära,
astronomiska böcker samt vände Berlin
ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
