Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XVIII. Spökets stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem till mig – ty det finnes litet rättvisa i
helvetet också, och jag önskar, att Schnitler får
behålla sitt. Har du förstått, Mayer?
– Ja, ja, ers nåd. Gode, snälle Fan, skona
mitt liv! bad Mayer.
Wolfgang dröjde en lång stund, innan han åter
kunde tala.
– Ja, svarade rösten till slut. På ett villkor.
– Jag uppfyller allt, ers härlighet Satan,
sade herr Mayer.
– Gott, svarade spökets stämma, jag låter
rätte ägaren, löjtnant Wolfgang Schnitler,
ankomma genom luften inom en timme. Håll dig
beredd på stranden, Mayer, och tag väl emot honom.
– Hur skall jag känna igen honom? undrade
Mayer.
– Han vinkar tre gånger med en röd lykta,
svarade stämman och tystnade.
Wolfgang dröjde ännu en stund i telefonen,
innan han lämnade den. Han ville höra, vad
Mayer tog sig till.
Efter en stund hördes den andra rösten:
– Du Mayer – det här är något sattyg –
sänder dom hit någon, så kniper vi honom.
– Ja, kanske det är Fan själv, som kommer?
– Usch, det här var ruskigt.
– Mayer! ropade spöket ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
