Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter bästa förmåga bidragit till att ge hemmet en
atmosfär av mildhet och ömhet.
Fader- och moderlös vid tolv års ålder hade
Gene-vieve direkt efter faderns begravning flyttat in till
Silversteins i deras lägenhet ovanpå konditoriet; och
här, skyddad av vänliga främmande människor, hade
hon förtjänat till uppehälle och kläder genom att
hjälpa till i butiken. Som hon icke var judinna var
hon särskilt oumbärlig för Silversteins, vilka ej själva
kunde sköta affären på sabbatsdagen.
Och här i den lilla stillsamma butiken hade
hennes sex uppväxtår förflutit i ali stillhet. Hon hade
få bekanta. Hon hade valt att ej ha någon väninna,
emedan hon ej träffat på någon lämplig. Ej heller
tyckte hon om att gå och driva med de unga
karlarna i grannskapet, som flickorna brukade från sitt
femtonde år. »Det där högfärdiga dockansiktet», sade
kvarterets flickor om henne, och ehuru hon ådragit
sig deras fiendskap genom sin skönhet och
högdragenhet, åtnjöt hon dock deras aktning. »Smultron
och grädde», kallades hon av de unga männen,
fastän halvhögt och då de voro för sig själva, ty de
voro rädda att förarga de andra flickorna, och för
Genevieve hade de ett slags halvt omedveten religiös
vördnad som för något hemlighetsfullt skönt och
oåtkomligt.
Ty hon var verkligen vacker. Härstammande från
ett långt släktled av amerikanska förfäder var hon en
av dessa arbetsklassens underbara blomster som slå
ut ibland, trots omgivning och alla umbäranden,
skenbart utan orsak eller förklaring. Hon var en skönhet
i fråga om färger, blodet gav hennes vita hy så ut-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>