- Project Runeberg -  Spelet /
16

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med ett ord, om man uppmanat henne att uppge
någon orsak för att det skulle finnas män på jorden,
hade hon råkat i förlägenhet för svaret.

Medan hon lade glaceportionen i glaset, kom hon
händelsevis att se på Joes ansikte, och hon erfor
genast en behaglig känsla av tillfredsställelse. I nästa
sekund riktades hans blick på hennes ansikte, hon
hade slagit ned ögonen, och hon vände sig bort mot
sodavattenskranen. Men medan hon fyllde glaset,
måste hon se på honom igen — men bara ett
ögonblick, ty denna gång mötte hon redan hans ögon som
väntade på att möta hennes, och hans ansikte hade
ett uttryck av oförställt intresse som kom henne att
hastigt se bort.

Det förvånade henne att en man kunde göra ett
så behagligt intryck på henne. »En sådan söt gosse»,
tänkte hon för sig själv och försökte naivt och
in-stinktlikt försvara sig mot den dragande och
lockande makt som låg bakom skönheten i och för sig.
»För resten är han inte söt», tänkte hon då hon
ställde glaset framför honom, tog emot silverslanten till
betalning och för tredje gången såg i hans ögon.
Hennes ordförråd var fattigt, och hon kände föga till
ordens värde, men hans gossansiktes kraftiga
manlighet sade henne att ordet »söt» var olämpligt. »Då
måste han väl vara vacker», lydde hennes nästa
tanke, då hon åter slog ned sina ögon för hans. Men
alla män som sågo bra ut kallades vackra, och även
det uttrycket misshagade henne. Men vad det nu
var, så var det ett behag att se på honom, och hon
förargade sig över att hon gärna ville se på honom
om och omigen.

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:03:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spelet/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free