- Project Runeberg -  Spelet /
18

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett glas till. Han gick alltså, och hon stod kvar i
butiken som i en vaken dröm, och själv gick han
nedåt gatan som en sömngångare. Genevieve
drömde hela eftermiddagen och visste att hon var
förälskad. Så var det icke med Joe. Han visste bara
att han ville återse henne, se hennes ansikte. Längre
gingo ej hans tankar, och för resten var det knappt
en tanke, utan mera en dunkel och oartikulerad önskan.

Han kunde ej komma ifrån denna hetsande önskan.
Dag efter dag anfäktade den honom, och han såg
ständigt för sig konditoriet och flickan bakom disken.
Han jagade bort sin önskan. Han var rädd och
skamsen över att gå tillbaka till konditoriet. Han stillade
sin rädsla med tanken: »Jag är ingen
fruntimmerskarl.» Icke en eller två gånger, utan tjogtals gånger
mumlade han detta för sig själv, men det hjälpte
icke. Och i midten av veckan, om kvällen efter
arbetet, gick han till butiken. Han försökte stiga in
ogenerat och som av en händelse, men hela hans
hållning vittnade om att en omotståndlig viljeakt
tvingat hans motsträviga kropp att gå dit. Och han var
blygare och tafattare än någonsin. Genevieve
däremot var mera obesvärad än förut, fastän hennes
hjärta bultade på ett oroande sätt. Han kunde ej
tala, mumlade fram sin beställning, såg ängsligt på
klockan, kastade i sig sin glace med fruktansvärd
brådska och var försvunnen.

Hon var nära att gråta av grämelse. Så mager lön
för fyra dagars väntan, och hon hade hela tiden vetat
att hon var förälskad! Han var en vacker gosse, ja
visst, men inte behövde han ha haft så
förskräckligt bråttom. Men Joe hade ej kommit till gathörnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:03:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spelet/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free