- Project Runeberg -  Spelet /
35

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vit sweater. Under tiden hade en annan grupp
slagit sig ned i hörnet tätt framför henne. Nu väckte
ännu starkare bifallsrop hennes uppmärksamhet, och
hon såg Joe sitta på en stol, ännu klädd i
badkappan, hans korta, kastanjebruna lockar voro knappt
en meter från hennes ögon.

En ung svartklädd herre med rufsigt hår och
vidunderligt hög stärkt krage steg fram till midten av
ringen och sträckte upp handen.

»Vill herrarna vara goda och sluta röka», sade han.

Hans uppmaning mottogs med knot och
kattja-manden, och hon lade med ovilja märke till att
ingen slutade röka. Mr Clausen höll en brinnande
tändsticka mellan sina fingrar, medan tillkännagivandet
gjordes, och tände sedan helt lugnt sin cigarr. Hon
kände att hon hatade honom i detta ögonblick. Hur
skulle hennes Joe kunna boxas i en sådan
atmosfär? Själv kunde hon knappt andas, och hon satt
ändå stilla.

Utroparen kom fram till Joe. Han reste sig.
Badkappan föll av honom, och han steg fram till midten
av ringen naken så när som på de låga tygskorna
och korta vita simbyxor. Genevieve slog ned
ögonen. Hon satt ensam och ingen kunde se henne, menj
hennes ansikte flammade av blygsel vid åsynen av
hennes älskades nakna skönhet. Men hon tittade
omigen och kände sig brottslig, men det var ju så roligt
att betrakta det som hon visste var syndigt att se
på. Hennes hjärtklappning och hela hennes väsens
dragning till honom måste vara syndiga. Men det
var en förtjusande synd, och hon lät sina ögon frossa.
»Det passande» höjde sin röst förgäves. Det hed-

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:03:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spelet/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free