- Project Runeberg -  Spelet /
56

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Joe böjde sig framåt med fötterna samlade under
sig till språng som en kapplöpare då han väntar på
starten. Han väntade på gonggongen. Då den ljöd,
flög han tvärsöver ringen och kom över Ponta midt
emellan sina sekonder, just som han reste sig från
sin stol. Och midt ibland sina sekonder stöp Ponta
för ett högerslag. Då han reste sig ur ett kaos
av hinkar, stolar och sekonder lade Joe omkull
honom igen. Och ännu en tredje gång måste han
omkull innan han kunde komma ut ur sitt eget hörn.

Det var nu Joe som till sist hade blivit en
virvelstorm. Genevieve kom ihåg hans: »Jag skall hålla
efter honom, skall du få se.» Publiken förstod också
att nu gällde det. Alla hade rest sig och skränade
det värsta de orkade. Det var massans rop på blod,
och hon tyckte att det lät som vargars tjut. Och
tack vare att hon nu litade på sin älskades seger
kunde hon också hysa medlidande med Ponta.

Denne sökte förgäves försvara sig, blocka,
gardera sig, dyka och rädda sig ett ögonblick genom en
clinch. Detta ögonblick kom aldrig. Att ta emot det
ena hårda slaget efter det andra blev hans lott. Han
gick i golvet baklänges och åt sidan, fick stötar
under clinchen och då den bröts — styva,
förkrossande stötar som gjorde hans hjärna vimmelkantig
och drev styrkan ur hans muskler. Han kördes in
i hörn och ut igen, slungades mot repen så att han
studsade tillbaka men endast för att kastas mot repen
’av ett nytt slag. Han viftade i luften med armarna
och lät vilda slag regna över tomma rymden. Han
var ej längre lik en människa. Han var ett djur
som röt och rasade och gick sin undergång till mötes.

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:03:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spelet/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free