Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S a d el m a kar e- och tapetserareyrkena
43
dock de, som i fjärde århundradet utvecklade sadeln till ett av medeltidens
konstfullaste kvalitetshantverk. Hästen var medeltidens kulturbärare, har
en författare sagt, och det ligger någonting i det, ty aldrig har väl hästen
haft större betydelse för mänskligheten än då. Som en naturlig följd härav
utvecklades alstren, betsel och tyglar, remtyg och grimmor och framför allt
då sadeln. Ridkonsten förfinades och blev en ädel sport.
Någon sadel från den klassiska antiken eller någon dylik från nordisk
förhistorisk tid är ej bevarad. Dock har just i Sverige fynd gjorts av
sadelbeslag, dels från folkvandringstid, 400-talets förra hälft och mitt (Roasjö
i Västergötland, Jönköping m. fi. ställen), dels från en något senare period
(t. ex. Vallstena på Gotland), vilka beslag äro av utomordentlig betydelse
för rekonstruktionen av den i Nordeuropa först använda sadeln. Denna
synes närmast ha haft formen av en klövjesadel, skriver Heribert Seitz i
en artikel om sadelns historia, över vilken något överdrag varit anbragt.
Av annan typ är den sadel från 800-talets mitt, som ingår i det berömda
norska Osebergsfyndet och som — om rekonstruktionen är riktig — haft
kraftigt uppsvängt framvalv och tämligen plan sits. I motsats till de svenska
sadeltyperna från denna tid avviker Osebergssadeln betydligt från den
romerska. Med de österifrån kommande ryttarfolken infördes även stigbygeln
till Europa. Denna var från början helt av läder, möjligen kunde fotbladet
vara av trä. Liksom sadeln har betslets utveckling varit beroende av olika
perioders ridsätt och av de hästtyper, som varit på modet. Ett vackert
betselfynd med på mitten ledat munstycke har man funnit i Eskelhem på
Gotland (från 600—-500-talet f. Kr.).
Man ser härav, att åtskilliga fynd bestyrker, att nordborna redan tidigt
hämtade impulser från Mellan- och Sydeuropas hantverk. Genom
riddar-väsendets uppkomst och utveckling ökades behovet av konstförfarna
sadel-makare. Antalet yrkesutövare ökades starkt och yrkesskickligheten steg.
Man blev tvungen slå vakt om sitt yrke. Skråväsendet uppkom. Det äldsta
kända sadelmakarskrået bildades år 938 i Gent. Ar 982 bildades ett i
Strassburg. Här i Sverige torde det första skrået inom sadelmakeriet (vid
denna tid voro de nuvarande sadelmakare- och tapetseraryrkena förenade
i ett yrke) ha bildats på 1200- eller 1300-talet. Tyvärr finns det inga
bestämda uppgifter härom. Man har dock funnit antydningar i gamla skrifter,
som ge vid handen, att så torde ha varit förhållandet.
Det är intressant att se, hur under seklernas lopp specialgrenar inom
sadelmakeriet utbildats till självständiga yrken, ävensom hur till följd av
alltför stor specialisering dessa specialyrken förenats i samma skrå och till
slut åter bildat ett enda yrke. De första gördelskråna uppstodo på
12ootalet. Gördeln bestod av en enkel läderrem, som avspaltades i ena ändan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
