Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sadelmakar e- och tapetserar e yr k ena
55
Rum i gustaviansk stil. Nordiska museet.
tapetseraryrket. Några skriftliga dokument, som bestyrka detta, känna vi
emellertid icke till.
Den gamla seden med mattor på väggarna försvann alltmer, och man
övergick till att kläda väggarna med silke- eller lädertapeter. I de
borgerliga kretsarna nöjde man sig länge med linnetapeter, ofta målade i vackra
landskapsfärger. Så småningom blev det vanligt med tryckta papperstapeter,
vilka numer behärska marknaden.
I början av i8:de århundradet uppfanns möbelfjädern, resåren, och
med denna uppfinning kunde sitsarna göras högre och mjukare. Resårerna
snördes icke samman med band som i våra dagar utan syddes fast vid
gjorden eller linnebotten och snördes sedan var för sig till den passande
höjden. Därefter spändes gjorden över och syddes fast i fjädrarna. När
sitsen var färdigstoppad, skar man av banden, som höllo resårerna, för att
dessa skulle springa upp och sitsen blev mjukare. Resårerna spunnos först
för hand av järntråd över därtill särskilt tillverkade träblock, och detta
framställningssätt har använts ända in i vår tid. Det finns ännu tapetserare,
som under sin lärotid fingo det trevliga jobbet att begiva sig upp på löftet
för att spinna så och så många resårer till den otåligt väntande svennen.
Efterhand övergick man till att använda ståltråd till resårerna, och snart
lärde man sig även att förkoppra den till skydd mot rost. I slutet av 1800-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
