Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår litteraturs skildring av den svenske
köpmannen och hans verksamhet
Av fil. mag. GEORG EKDAHL
Man brukar ofta diskutera vad som bör vara skönlitteraturens egentliga
uppgift. Ofta har man icke velat erkänna, att dess uppgift är att ge oss
en skildring av människolivet i hela dess mångskiftande rikedom. En sådan
uppgift har förefallit mången alltför omfattande och vidlyftig. Man har också
menat, att en sådan uppgift skulle bli till skada för litteraturen. Den skulle
därigenom komma att syssla med många ting, som den ej borde befatta sig
med, och som ej vore lämpliga för en skönlitterär behandling. Denna
missuppfattning, av vad skönlitteraturen egentligen är, har varit vida spridd.
»Krig och kärlek» äro de enda ämnen, som kunna behandlas av en diktare,
har man menat. Att dessa ämnen höra särskilt samman med dikten, har man
alltid trott. Lika utbredd är en annan missuppfattning: att handel och dikt
ha synnerligen litet med varandra att skaffa. Alla dessa resonemang bero
ytterst på vad som påpekats ovan: man har fattat skönlitteraturens uppgift
för snävt, man har ej trott den om att kunna fylla den uppgift, som dock
är dess mest väsentliga, nämligen att ge oss en rik och nyanserad skildring
av hela människolivet i dess olika skiftningar och verksamhetsområden. Och
att denna sista och mera förnämliga syn på skönlitteraturen är den riktiga,
visar oss hela litteraturens historia. Ty man kan säga, att varje folks litterära
historia är en återspegling av hela samhällets liv. Man återfinner där
representanter från hela nationen, både hög och låg, och man får se, huru deras
liv skiftat mellan arbetet och vilan.
Det är givet, att handeln är en av människosläktets allra äldsta
näringsgrenar. Man är ibland böjd att liksom mena, att handeln är en uppfinning,
som kommit först med en stigande kultur. Man har velat tro, att åkerbruk
och boskapsskötsel idkades av den primitiva människan, men att envar
därvid arbetade på sitt håll och så levde av vad han frambringade utan att
göra några affärer med de andra. Detta är emellertid alldeles oriktigt. Därom
upplyser oss såväl den enklaste eftertanke som också de iakttagelser, som
vi kunna göra på folk, som ännu leva på ett outvecklat naturstadium. Hos
sådana folk förhåller det sig alltid så, att jakten och fisket jämte handeln,
låt vara under enkla former såsom byteshandel, äro de äldsta näringsgre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
