Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marknader i j or na tider 82
Av Överstelöjtnant N. G. PSILANDER
Marknader ha numera i stort sett spelat ut sin roll, men i forna tider,
innan detaljhandeln hunnit spridas till landsbygden i någon större
utsträckning och före de moderna kommunikationernas tillkomst, voro de av den
allra största betydelse för lantbefolkningen och även för städernas köpmän
och hantverkare.
Det var på marknaden lantbefolkningen sålde de varor man hade att
avyttra och det var där man försåg sig med det mesta av det, som hörde
till livets nödtorft, och som ej kunde produceras hemma på den egna gården.
Därjämte voro marknaderna centra för lantbefolkningens nöjesliv. Dit
samlades man från när och fjärran och dit stod allas, särskilt ungdomens,
längtan långt i förväg.
Angående uppkomsten av marknader låna vi här nedanstående
redogörelse från Nils Stafs skildring i »Marknader och marknadsterminer i
Sverige». (Nordisk kultur XVI.)
»I fråga om handel och näringar existerade ända från medeltiden en
grundläggande skillnad. All handel skulle förläggas till städerna och s. k.
landsköp, d. v. s. handel utanför stadens område, var förbjudet. Detsamma
gällde i viss mån även om hantverk. Undantag från den otillåtna handeln
var s. k. husbehovsköp d. v. s. sådana köp, där köparen själv förbrukade
eller behöll den köpta varan. Handel i stad som på land försiggick
huvudsakligen vid årligen återkommande marknader.
I Sverige och även i andra länder uppstodo marknader vid tingsplatser
i samband med tingen. Här och var ser man benämningen »köpting»,
varmed tydligen avses marknader. Distingen och samtingen — i Uppsala och
Strängnäs — voro de stora landskapstingen och samtidigt med dem höllos
marknader. Även i samband med övriga ting i Sverige torde marknader
ha förekommit. En särskild marknadsfrid existerade. Marknader uppkommo
även vid kult- och offerplatser, vare sig dessa voro belägna på samma ort
som tingen eller icke. Sådan handel betraktades emellertid som olaglig.
Man finner sålunda ett tydligt samband mellan ting och offerplatser å
ena sidan och marknader å den andra. Ännu starkare framträder detta
samband mellan de kyrkliga mässorna och marknaderna. Ofta förlade kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
