Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidköping.
På sin resa i Västergötland besökte Carl von Linné även Lidköping, och
i sin redogörelse för staden skriver han bl. a., att den hade regelbundna gator
och många tvärgator. Kvarteren voro små, heter det, och detta hade sin
orsak däri, att man därigenom på ett förutseende sätt ville skapa ett skydd
för eldsvådors alltför snabba utbredning. Torget var det största i hela landet,
tillägger han, och inga stenhus funnos i staden.
Lidköping har förändrats en hel del sedan dess, men även om de flesta
minnesmärken från fordom försvunnit, är strukturen dock alltjämt i
huvudsak densamma. Staden är belägen på bägge sidor om Lidan vid dess
utlopp i Vänern, och är den enda med anor från medeltiden vid denna sjö.
Det äldsta kända privilegiebrevet utfärdades den 17 juni 1446 av Kristofer
av Bayern, och ungefär hundra år senare —■ 1532 och 1547 — fick staden
seglationsrättigheter och byteshandelsrättigheter i flera hamnar vid samma
sjö samt tullfrihet i Lödöse.
Handeln inskränktes så småningom genom uppkomsten av andra städer,
men staden kunde trots detta bevara sin särprägel i detta avseende långt
in på förra århundradet. 1553 härjades Lidköping av en förödande brand,
och för att uppbyggnadsarbetet ej skulle taga alltför lång tid i anspråk,
beviljade Gustav Vasa tre års skattefrihet för dess invånare. Beslutet upphävdes
1560, då det i stället stadgades, att staden ej skulle få återuppbyggas, utan
att befolkningen skulle flytta till Huvudnäs, där läget för en god hamn ansågs
vara bättre. Därav blev emellertid ingenting, utan Lidköping fortsatte att
existera på sin gamla grund. Den äldsta delen ligger öster om Lidan, den
västra delen tillkom först i slutet på 1600-talet genom Magnus Gabriel de
la Gardies initiativ. Denne främjade sedan på allt sätt staden, bl. a. genom
att gratis ställa såväl tomtmark som virke till förfogande för byggenskapen.
Han donerade även ett jaktslott till rådhus, och detta forslades sjövägen till
Lidköping, där det uppfördes på stora torget. Numera har byggnaden
omändrats till brand- och polisstation, varjämte den även inrymmer
hantverksmuseum. Dess fria läge har skonat den från eldsvådor, och därigenom har
den originella byggnaden med sin pampiga fritrappa bevarats åt eftervärlden.
De la Gardie lät även bygga ett eget hus vid torget, men av detta finnes
nu endast källarvåningen kvar.
Staden övergick till Kronan, när Läckö grevskap indrogs under Karl XI :s
regim, och därefter följde en tid av lugn utveckling. 1805 var invånarantalet
1.377, men 1850 hade det stigit till 2.417. Året före härjades staden av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
