Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Åkerstén, Arfvid Sundberg, Anders Törnqvist, Anders Hytter, Christ.
Gersdorff, Jacob Carsberg, Sven Hjort, Gustaf Adolph Lundberg, Carl
Fred. Pion, A. Borgström, Gustaf Fogman samt fruarna Broman, Lindström,
Ekman, Ljungblom och Halling, i Gävle: Erie Zetterberg, Örebro: Johan
Lundgren, Göteborg: Christophersons änka, Bengt Göransson och Magnus
Rhodin, Åbo: Sackàrias Hallings änka och Z. H. Halling, Norrköping: Johan
Johansson Roth och Carl Kjörning, Västerås: Peter Goffeng, Karlskrona:
Nils Klen och Anders Emanuel Granlund, Kalmar: Daniel Granlund,
Jönköping: Erie Magnus Granlund, Uddevalla: Peter Kjörning, Karlstad:
Jonas Bredhal, Helsingfors: Peter Fahlberg, Kristinehamn: Gudmund
Lundgren, Västervik: Peter Hasselgren, samt Lund: Gustaf Sundberg.
Som nämnts inkommo omkring år 1806 och senare de s. k.
schweizer-bagarne. Den första som dyker upp var den schweiziske pastejbagaren
Mengel, som öppnade bod. Societeten, som med oblida ögon såg det intrång
denne schweizerbagare gjorde i sockerbagaryrket, inledde genast process
med honom vid rådhusrätten och handelskollegium. Han åtföljdes emellertid
av fler, och såsom utövare av en ny yrkesgren fingo dessa trots
skråordningarna rätt att öppna och driva affär. Bland dessa märktes i Stockholm
Coussie, Schann, Watzau, Venatier, Grischotti och senare Camarch samt
Rof fler. Andra utländska, hit inflyttade konditorer voro: Schütz, Phol,
Bianchini, Behrens, De la Croix, Roggentin, Paalzow m. fi. Dessa gjorde
konkurrensen svår för de gamla sockerbagarna och det ena klagomålet efter
det andra framkom. Process följde på process, men dessa processer medförde
intet annat resultat, än förbrukandet av icke blott societetens hela kassa utan
även att de årliga inkomsterna fullkomligt slukades, och det vill ej säga så
litet, ty societetens årliga inkomster uppgingo vid denna tid till omkring 150
Riksdaler specie. Först sedan skråtvånget i mitten på 1840-talet genom
myndigheternas åtgöranden började lätta, fann man tiden inne att utan seger
för någondera parten ingå en ärofull förlikning.
När det hade gått så långt, erhöll societeten långt om länge följande
meddelande från myndigheterna:
»Härmed göres veterligt att Schweiziska pastejbagare vare förbehållet att
tillverka pastejer, tårtor och sådana bakelser, vilkas beståndsdelar
huvudsakligen utgöres av smör och mjöl, fast ock därtill fordras någon tillsats av
mandel och socker, samt att då rättigheten att tillreda sylter ej kunde anses
fästad vid något visst skråämbete, pastejbagarne ej kunde förmenas, att
därmed sysselsätta sig.»
Genom dessa främlingar infördes här schweizerierna och konditorierna.
Bodarna blevo större, prydligare och försedda med inredning för servering,
för vilket ändamål särskilda rum upplätos. De införde sådana läckerheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
