Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
kvinnor, accepterat problemet i den framställning
männen givit det och sagt ja.
Ett ögonblick svindlade det för Joan. Inte hade väl
alla andra orätt och hon ensam rätt? Var det en
möjlighet att hela världens kvinnor moraliskt kapitulerat?
Kanske var det för henne också bara att ge sig, kanske
måste krig vara, kanske var detta blodiga och grymma
elände människans ödesbestämda lott? Kanske var Joan
Richardsons erfarenhets måttstock för liten och hennes
rättskänsla alldeles för inskränkt för att duga här?
Vilket gigantiskt högmod att tro, att man själv hade
rätt mot alla dessa framstående och kloka gamla män
och kvinnor! Alla försäkrade de ju henne, att här
gällde icke att välja mellan krig och fred, man var
redan långt förbi det valet. Hur hon än valde, om krig,
om fred, skulle hon komma i strid med sina ideal,
emedan de delat sig och kämpade med varandra.
Hur skulle väl en mor välja, om hennes söner i lika
stort antal stredo i två härar och* göto varandras blod?
Fred var hennes ideal men frihet och rätt också, och
fred kunde, sade man, trygga frihet och rätt, sedan,
men inte än.
Hon spratt upp, vad var det, hade hon somnat som
en lärjunge i Getsemane? Hon ville inte tro det, men
då hon tänkte efter, insåg hon, att det ändå måste vara
så, ty hennes medvetande var uppfyllt av ett intryck,
som endast kunde ha kommit i en dröm. I själva verket
fanns drömmen ännu kvar i hennes hjärna; när hon
slöt ögonen, förflyttades hon, ehuru vid fullt
medvetande till en annan värld. Hon stod under träden,
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
