Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det hemlighetsfulla kuvertet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET HEMLIGHETSFULLA KUVERTET
så väl med tätlister och försäkringar, hur skulle det
väl gå därmed?
— Jag ska be att få lyfta hela summan på
depositionsbeviset med detsamma, sade hon nästa dag till
kamrern i banken. Jag behöver pengarna, jag är villig
att betala straffränta.
Kamrern stirrade på hennes upprörda ansikte, bad
henne vänta, gick och kom strax tillbaka.
— Var så god och följ med mig, sade han. Nästa
ögonblick stod hon inne i bankdirektörens privata
arbetsrum.
Rummet var fullt av illamående rosor som hängde
med slaka huvuden över de nya orreforsvasernas kant,
som om de ville kräkas. Här luktade dagen efter och
förgängelse.
Bankdirektören reste sig till hälften från
skrivbordsstolen och gjorde en gest som bjöd fröken Melander att
sitta ner.
Han sade ingenting. Hon sade ingenting. Det blev en
hemsk tystnad. När människor som i hemlighet
sysselsatt sig mycket med varandra utan att träffas, äntligen
stå öga mot öga, då är det som om deras tankar, så
vana att tumla omkring, den enes kring den andres,
kastade sig över varann med en nästan oblyg intimitet,
medan människorna, deras herrar, hålla sig på
defen-siven, endast dunkelt medvetna om vad som försiggår
i tomrummet och tystnaden mellan dem, där tankarna
hålla till. Detta andlösa väntande medan tankarna
rekognoscera, kan gömma en ljuv spänning. I detta fall
var spänningen där, men ljuv var den ej.
— Ja, fröken Melander, sade bankdirektören till
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
