Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ann Mari och Marianne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANN MARI OCH MARIANNE
föra tillbaka till passionen att äga livet, förbliva i
det och sätta märke däri.
Ann Mari upptäcker det faktum att fast livet är
långt, det ändå visar svaga tendenser till att en gång
ta slut. Även kvinnliga kontorister bli gamla, en dag
slår det henne, att hon är intet undantag från regeln.
Det gäller alltså att begagna denna handfull år, om
hon icke skall ha levat förgäves. Hon vill vinna något
av sitt liv, hon vill ge något, det får icke, får icke,
får icke förrinna utan färg eller spår.
Ann Mari avundas dem av sina kamrater som
kunnat rikta in all sin passion och sin energi på sitt arbete
och skriva sin levnads skrift i en kolimportfirmas
annaler. Någon annan sensation behövde de inte i sitt
liv än att hota säga upp sig och få höra chefen be
dem stanna emedan de inte kunde undvaras. Eller
också bestod höjdpunkten i deras liv i att säga upp
sig och gå till en konkurrentfirma med all sin genom
åren förvärvade hemliga visdom i knepet att
importera kol.
Andra däremot sparade, och det var nog för dem,
de skaffade sig en betryggad ålderdom och dogo ifrån
den. Åter andra slarvade och fingo träla tills de
stupade, och så kommo de på fattighuset.
Men Ann Mari hade ingen av dessa passioner.
Hennes passion var människor, det hade hon ärvt av
generationer ättemödrar som i barnen och släkten
funnit sin naturliga glädje och sin naturliga sorg. De hade
alla, gifta och ogifta, levat inom familjen, och Ann
Mari hade alltid tagit för givet att det var ett litet
helvete för dem. Hur skulle hon annars kunnat njuta
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
