Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA
undan föräldrahemmets ömma omsorger och finge
börja livet på egen hand.
Vid denna tidpunkt kom matematikläraren, och jag
såg ingenting ovanligt på honom, utom, som jag sedan
tänkt, kanske det, att han inte riktigt beräknade
avståndet, när han skulle flytta böcker och papper. Vi
satte oss som vanligt bredvid varandra i soffan, jag
lämnade honom problemen och stirrade orörlig rakt
förbi honom in i väggen. Nu kom det en skur av hån
och ovett, det visste jag.
— Hör nu fröken, började han, om fröken skulle
behaga koncentrera sig på de visserligen tarvliga
uppgifter, som för ögonblicket föreligga fröken.
— Är det fel? frågade jag utan att vända på
huvudet.
— Fel! utropade han med sin mest ironiska artighet.
Det ligger utom möjligheternas område att fröken kan
begå ett fel. Men frökens problem är lösta på ett så
suveränt sätt, att jag måste be fröken förklara.
Nu vände jag huvudet mycket långsamt åt hans håll.
— Var god och visa mig hur det ska vara, sade jag.
Han började, men efter tre minuter slog han
handen i bordet, helt visst hårdare än han beräknat, ty
det gjorde tydligen ont.
— Jag gitter inte mera, nästan skrek han, där sitter
ni och begriper inte ett förbannat dugg, det ser jag på
er min. Även till förnuftets tempel liksom till
Jerusalems finns det en kvinnornas förgård, och längre
kommer ni aldrig? Vad ska ni med matematikbetyget?
— Det vet ju doktorn, sade jag. Ni tror väl inte
att jag tar lektioner bara för det nöje det bereder mig.
9 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
