Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA
— Det må jag säga var storslaget, sade
generaldirektören. För det blir nog inte muntert i Haparanda.
— Nej, sade jag och tänkte i mitt stilla sinne: jag
stannar aldrig där, jag tar mig över till svenska
konsulatet i Petrograd. Egentligen spelade jag ju en roll
för den mäktige mannen och ställde mig bättre och
annorlunda än jag var. Jag hade liksom inte mera
någon blygsel i det fallet efter scenen med
matematikläraren. Jag stod i ett slags defensivställning inför alla
karlar, från den stunden. Men något hos mig var
uppriktigt just nu, och det var min önskan att fälla ett
ord för alla flickorna, som skulle stanna i Verket.
— Om generaldirektören bara ville pröva oss, innan
generaldirektören dömer om vår kapacitet, sade jag.
Det är en förlamande känsla att veta sig underkänd på
förhand. Betro oss med svåra uppgifter i stället för att
sätta oss till de lägsta hjälpmadamsysslorna för alltid.
Vi ska nog gå i land med dem, tänk på kvinnorna i
de krigförande länderna.
Han svarade inte strax. Men när hans svar kom,
drabbade det mig oförberedd, där jag satt och primade
över hur skickligt jag hade begagnat tillfället.
— Fröken är ju särskilt begåvad i matematik, vill
jag minnas? sade han.
— Inte särskilt, sade jag.
— Å, jag minns nog, att ni hade cum laude. Nåväl
jag har en uppgift för en duktig matematiker. Jag hade
inte ett ögonblick drömt om att sätta en kvinna till
den, men nu ska vi göra ett prov, eftersom ni ber mig.
I morgon får ni besked. Och nu har’jag inte tid med
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
