Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den odödliga gärningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ODÖDLIGA GÄRNINGEN
stående i världsalltet. Den enda förpliktelse han
tycktes erkänna var till den som lånat honom pengar. Ty
pengar det var den hårda verkligheten, som man icke
kunde förneka. Släkt, tradition, religion, det var
mystik, bort med det.
— Vad funderar du på? frågade hon.
— Ja, det slog mig plötsligt, sade han, att det
egentligen är ganska gåtfullt att du lånar mig pengar...
Du hör inte till släkten, du fullföljer såvitt jag vet
ingen plan därmed och väntar dig ingen fördel...
Hon brast i skratt.
— Varför skrattar du? frågade han plötsligt osäker.
Är det så märkvärdigt, att jag börjar tänka efter?
— Ja, sade hon, det är ganska märkvärdigt, när det
inte hänt förr. Det är fyra år sen du fick ditt första
lån av mig, utan att be om det. Sen har de andra
kommit i ganska rask följd, och det har varit den
naturligaste sak i världen för dig. Och nu, ett tu tre hittar
du en gåta i din platta självklara värld, där alla gåtor
blott är skenbara för en filosofie kandidat. Skulle jag
icke le?
Han betraktade henne oavvänt under en minut, det
var första gången. Vad såg han? Ingenting
märkvärdigt: en femtiårig dam, som mötte hans ögon med ett
leende, dubbelt så gammalt som han. Djupa ringar
under ögonen, allsköns fåror, ett liv, som nalkades sitt
slut.
Slutligen förde hon undan hans blick med handen.
— Nej, se icke på mig, sade hon, det är inte jag,
som är det intressanta i historien. Det ligger längre
tillbaka i tiden. Du nämnde nyss din farmor med avsmak.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
