Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den odödliga gärningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ODÖDLIGA GÄRNINGEN
samtalet med din farmor. Och jag tyckte jag såg
för mig de båda unga hustrurna i trappan. Jag kunde
se prostinnan höja sitt springeljus och vid dess sken se
rätt igenom mor som stod där och försökte gömma sitt
rödgråtna ansikte.
Trots mors protester hade prostinnan tagit henne
med i vardagsrummet och när hon väl stängt om dem,
sade hon:
— Vi är förstås inte bekanta än, men för det
behöver väl inte fru Carmin komma förklädd till sin
man.
Då började mor gråta överljutt och förfärligt och
sa, att hon kunde så gärna gå i sjön eller dra till Växjö
och sätta upp ett hembageri. För hon uthärdade inte
med det som det var. Och hon var bara en börda för
sin man, och allt som man säger.
Prostinnan påminde henne om den lilla flickan
Aurore hon hade. Men då sade mor, att henne kunde
hon ta med sig antingen det bar ner i sjön eller till
Växjö.
Så lockade prostinnan varligt ur mor hela
sammanhanget. Mor berättade hur hon kört av far när han
kommit ner till henne om kvällen för att stanna Över
natt.
— Ja, tacka för det, fru Carmin, sade prostinnan,
jag skulle ha gjort ackurat detsamma. Jag tyckte inte
alls om när pastorn sa att han skulle bli borta över
natten. Och jag blev inte förvånad när han kom hem
på kvällen, fast det sa jag inte varken åt Hagander
eller Carmin.
Mor blev nu så uppmuntrad att hon berättade om
8 Wügncr Spinncrskan
«3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
