Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andra nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA NYCKELN
var borta. Den synen hade han behållit. Endast
rodnaden dröjde ännu, hon pudrade över den, slätade
håret. Varför? Ä, de skulle väl snart kalla in henne för
att stå till svars.
Ty nu hade den stund kommit, om vilken hon
beslutat, att den aldrig skulle få komma. Efter år av
skickligt genomfört spioneri hade hon givit sig själv
till pris genom att en sekund glömma vakthållningen
över tungan.
Hon mindes sin otäcka dröm härom natten. I den
hade Lars Johan kommit på henne, medan hon läste
Harrys sista brev. Han hade slitit det från henne och
därpå: knick, knack, bräckt hennes handleder,
armleder och fotleder och lämnat henne i vilda skogen att
förgås.
Det hade varit en varning till henne utan tvivel. Hon
hade haft många varningar. Var gång en stationskarl
lagt växeln fel, en doktor glömt en sönd i såret, en mor
lämnat en källarlucka öppen, en svampkännare stuvat
flugsvamp till sin familj, borde det varit henne en
varning, att ingen hjärna är fullkomlig, och att hon
utsatte sig för en dödlig fara genom att lita på sin
egen.
Nu hade den svikit henne, och hon var dömd. Intet
hade sagts, men hon visste det. Det dåliga samvetet
har ett gott omdöme.
Hon kände ovillkorligen på sina handleder och
fotleder. De voro obrutna ännu, och hon var fri att fly.
Intet hade hon som kunde fördröja hennes flykt, inte
ett barn, inte en hund, inte en fordran, inte något
dyrbart eller komprometterande brev att leta fram. Hon
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
