Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN
— Jag reser dit, sade drottningen och steg upp från
sin stol.
Excellensen var bestämt emot detta förslag. Det gick
inte an att dra uppmärksamheten till olyckan med ett
kungligt besök.
Inte heller att lägga den förestående högtidsdagen
under förstämning.
— Allt kan gå an, sade drottningen, om det går an
att Slita sönder våra barn. Att olyckan kommer på
en olycklig tidpunkt, kan inte hjälpas.
Hon övervägde ett ögonblick och frågade
excellensen, om han ville följa med. Han övervägde något
längre och svarade nej.
— Då far vi ensamma, Edvard, sade drottningen.
Jag kör.
Två timmar senare lämnade drottningen
vapen-stadens gravkapell. Då hade hon besökt alla barnens
föräldrar och blygt försökt att trösta deras mödrar.
Då hade hon sett de blodiga, trasiga små liken. Då
hade hon talat med alla myndigheter och lovat komma
på begravningen. Slutligen hade hon även upplevt, att
den man som var närmast ansvarig för olyckan sköt
sig och sjönk ner död för hennes fötter.
När de kommo ut ur kapellet i den blåsiga mörka
•kvällen, stod änkedrottningens stora kupé där utanför
i stället för drottningens egen lilla Öppna bil.
Chauffören lämnade fram en biljett som besvor drottningen
att icke köra själv i natt genom mörker och
upprördhet.
Prins Edvard väntade nästan att drottningen skulle
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
