Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA VÄNNER
— Ja föredrag ja. När ni stod däruppe med era
skivor...
— Tala inte om det.
— Jo, det ska jag visst. Så frågade jag mig själv
om det verkligen var sant att här gick i detta land en
av mina jämnåriga som hade en intill föredrag
berg-säker övertygelse att i runt tal 2 000 år efter Kristus,
närmare bestämt på hennes farfars tid, då var jorden
och samhället färdiga i sin fullkomning, och sen fick
varken Gud eller människor rubba något mer. Jag
undrade om din guvernant glömt att tala om för dig hur
kontinenter sjunker och stiger, sjöar tömmas och
fyllas, hur kuster buktar om sig och öar flyter ihop till
ett helt, och klimat kommer och går och kommer
tillbaka igen i en evig förvandling.
— Ja, det glömde hon verkligen, sade Vera.
— Kommer du inte ihåg saker själv? frågade han.
De körde genom en overklig värld av dimmor,
genombrutna av månstrålar och lyktsken. De kunde
likaväl ha åkt på en molngata, på en sjöbotten, på en
drömväg. Dimman var sval, men deras hjärtan voro
brinnande heta, och medan hon försiktigt följde de
villsamma kurvorna sprungo deras tankar av vägen, av
århundradet, ut ur förnuftet och det mänskliga
vetandets möjligheter.
— Jag minns när vi hade en sjö, svarade hon. Jag
rodde pappa i en eka genom vassen när vi tog upp
nät.
— Men jag menar det som vi två haft gemensamt,
sade han. Jag minns ju då du drog i väg mig för att jag
skulle få spegla ett riktigt människoansikte mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
