Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
En bil från intendenturen hade kört omkring och
slängt av koffertar i alla förstugor där det fanns
hjälpsamma kvinnor.
— Lyckligtvis fick jag den snälla fru Anderson här
att hjälpa mig, sade fru Roskull och stack till henne en
slant. Fast jag kom egentligen för att titta på den här
lägenheten som konsulinnan vill att jag ska hyra.
Hon såg sig omkring, smålog och började hälsa runt.
Vi såg med beundran på henne och med ömkan på
varandra. Aldrig skulle en fågel med så mycken glans
och fart och liv trivas med den här lägenheten, med
den här stån och med intendenten, tänkte vi.
Hon var en dam som hoppade över alla inledningar.
När hon hälsat sig fram till mig, tog hon min hand
mellan sina båda, men helt försiktigt.
— Ack, fröken Carmin, sade hon, hur härdade ni
ut att skriva er sista bok?
Jag frågade smickrad hur hon visste att jag härdat
ut medan jag intresserad betraktade den vita locken i
hennes bruna hår och de gröna ögonen i färg. Det var
en genomförd komposition.
— Fröken Carmin har visst fått en beundrarinna,
sade fröken Melander och nickade med sitt
knappnålshuvud.
— Tvärtom, jag avskyr henne, för att hon vill
tvinga mig att tänka, sade fru Roskull. Och till enorm
förvåning för alla som hörde det, tillade hon: Ni
avskyr henne väl också?
— Dela ut strumporna, är ni snälla, sade jag.
Men respekten för konsulinnan var så stor att alla
avrådde.
22J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
