Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
riktigt, men att jag för länge sen slutat upp att
vänta.
Sedan satt jag i mitt skrivrum där jag inte skrivit
något på så länge, och såg hur månstrimman vandrade
som en visare över golvets urtavla, medan jag gick
igenom allt som hänt, minut för minut, ord för ord.
När månen försvann, tände jag lampan och tog
pennan för att teckna upp det. Att fatta pennan låter så
enkelt, men för mig hade det varit nästan en omöjlighet
under ett helt år. Nu ville handen och nu ville pennan.
När morgontidningen kom, var jag färdig.
#
Vi sex som stannat kvar i rummet såg tysta på fru
Anderson, på hennes spinnrock och silvertråden som
gled mellan hennes händer.
— Tänk att just fru Anderson såg Jesus Kristus i
går, sade fru Roskull.
— Det var bara kyrkoherden som mamma trodde.
Aldrig har jag sett någon syn, och det har nog inte
fru Anderson heller! Medge det!
Fru Sjönäs hade vädjat till fru Anderson utan
resultat. Hon var helt upptagen av att hålla hjulet i gång
och fylla sin spole.
— Det är väl inte alldeles omöjligt ändå för fru
Andersons del, sade jag. Under förrra kriget var det
ett helt regemente som såg Kristus vandra över
slagfältet vid Ypern i en herdes gestalt.
Fru Roskull visste att det var sant genom en som
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
