Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
polisen. Då var mitt mått rågat, mitt hjärta kunde inte
rymma mera sorg. Min skuldkänsla höll på att döda
mig, men i samma stund reste jag mig igen. Jag beslöt
att på nytt lära mina döttrar hur man fostrar söner.
— Jag har gissat mig till mina söners minsta önskan,
och det har visat sig vara mycket bra, sade doktorinnan
eftertryckligt. Hon tänkte inte låta omskola sig av fru
Anderson, även om hon var en vision.
— Har du nånsin tagit reda på vad deras högsta
önskan är?
— Ja att slippa vår inblandning, sade doktorinnan.
Mina söner vördar mig som mor, men de kan ju inte
hjälpa att de vet bäst.
— Jag borde ha gissat att doktorinnan var mor åt
underläkarn på förlossningsavdelningen, sade fru
Sjönäs. Han ville slippa all inblandning av mig, då jag
fick min pojke. Men den doktorn tror jag verkligen
är en exempellös erfarenhet, som vi inte ska döma
männen efter.
— Fråga kvinnorna i alla fem världsdelarna om
deras söner tål inblandning i krigets affärer, sade jag,
eller fråga fru Anderson som är deras språkrör.
— Förlåt att jag glömde fru Anderson! sade hon.
Nå fru Anderson som har sådant tillfälle att göra
jämförelser, har vi någonsin förr haft kvinnor i
statstjänst.
— Alla mina döttrar har förlorat minnet, sade fru
Anderson. Och det var som om vi kunnat se henne
endast med minnets hjälp, ty hon började blekna bort
för våra ögon och flyta ihop med månskenet. Hennes
röst kom fjärran från, då hon sade: Ingen av de onda
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
