Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
fru Anderson. Tålamod har herden som för moderfåren
långsamt fram. Och tålamod har den kärlek som aldrig
begår självmord av besvikelse. Så fröken Carmin ska
ha tålamod och sticka om tröjan åt honom, för han
längtar visst efter värme och kärlek och trygghet hos
fröken.
— Han handlar som det vore tvärtom.
Det gör de numera, sade fru Anderson, men det
betyder ingenting.
Detta var för mig det avgörande ögonblicket. Om
hon hade rätt, då blev det mening i min tillvaro, då
blev det mening med fröken Karlsons uppstudsighet
och spinnerskans spånad.
— Du med din drottningmantel i lumpor och dina
söndergråtna ögon, tror du själv på vad du säger?
frågade jag. Ja förlåt jag tänkte bara på att du vaknade
upp ur dina onda drömmar mitt i vår förtvivlans tid.
— Det är en mycket viktig tid, sade hon. Ur
förtvivlan kommer antingen död eller uppståndelse och
seger. Det är därför jag har mera hopp och tro nu, än
när jag var åtlydd av alla och motsagd av ingen.
— Jag minns svagt vad tro och hopp var från förr
i världen, sade jag.
— Känn efter, sade fru Roskull, om de inte kommit
tillbaka?
Då märkte jag hur vanmakten lämnade min högra
arm.
— Nu förstår jag att vi har nått bottenläget, sade
jag överdådigt.
— Bottenläget! Fru Sjönäs stönade och tog sig om
huvudet.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
